Nu äre jul igen!

Så här mysigt var det igår när vi på Internatet firade 1:a advent och klädde granen. Pepparkakor, stora som små kalasade vi alla på =)

Moi! (Finsk hälsning! Moi = Hej)

Gårdagens spelnings på Göransgården var minsann minnesvärd. Vi hade förstått att spelningen sku vara ute, uppe på ett tak (!), vilket skulle betyda att vi sku behöva vara varmt klädda. Jag var nervös inför det men när vi anlände till Göransgården fick vi veta att spelningen skädde inomhus, på bottenvåningen! Skönt. Det var jätte mysigt och välkomnande: band spelade inomhus med stora öppna fönster ut till gården där de hade grillning och fika. Det var litet kallt men man klarade sig utan jacka medan man spelade. Vi hade ju varmt för att vi rockade så grymt! MEGA FIILIS! :) Efteråt satt vi ute vid elden och fikade. Dessutom fick Ella1 front-row-seats när Santa Rosa Death Patrol spelade akustiskt ute på gården. De satt sig med oss vid elden och spelade mycket fin blues-country-folk-rock. Jag älskar det. Jag var den enda av Ellorna som inte hade hört dem spela förut. Det blir kul att få höra dem spela elektriskt ikväll på Effes. Kom gärna dit!

Förutom att vi ska till Effes så ska vi först gå på bio och se New Moon. Ja, jag har hört att den fått usla recensioner men det känns som att det blir skönt med bio oavsett kvaliteten på filmen. Dessutom har man konserten på Effes att peppa upp en om man råkat ut för mega-nedslagen-och-uttråkad-känslan pga bion.

Yesh, det blir en bra lördag känner jag. Ha det så fint och låt bli att köpa något idag (det är Köp-inget-dagen idag!). Det blir svårt för mig...eller räknas bio-biljetter? Äsch...

/Anna-Stina

P.S. Ragetoons är ganska underbar och enkel humor. Det råkade sig att dagens Ragetoon är denna som jag länkar till här (passande då vi ska på bio och se just New Moon) http://s3.amazonaws.com/data.tumblr.com/tumblr_ksvh0spNZ81qzv0cvo1_1280.jpg?AWSAccessKeyId=0RYTHV9YYQ4W5Q3HQMG2&Expires=1259505549&Signature=iRXs2h5ExgOMfTvIHP13Ktnvhzs%3D

Spelningar

Ikväll spelar The #9's och Rob Let's go på Göransgården i Visby.
Kom och kika vettja!

En liten omröstning

På The #9's MySpace är det Infection som haft flest spelningar.
Det är ju även den låten som legat uppe längst.
Tänkte kolla genom en liten undersökning vilken låt ni gillar bäst.
Så här till höger kan ni rösta på den låt ni gillar bäst.

Rösta klokt =)

Vaccin och otrolig vandring

Jag, Liv och Karin gick och vaccinerade oss idag.
Vi är dom enda i Ella som ska göra det tror jag.
Emelie kanske också om jag pratar övertalar henne lite mer kanske =)
Det gjorde inte ont, var ingen kö och gick allmänt smidigt.

Sen när jag kom hem lagade jag och Emelie pannkakor och spelade gitarr.
Vi satsar på att sjunga och spela ett par låtar nästa gång vi ska vara på Almedalsbiblioteket. Kul va?
Håll utkik efter affischen den borde dyka upp här inom ett par dagar.

Så när vi misslyckats totalt med pannkakorna gick vi bort till filmsalen och slöt upp med ett gäng ettor (Johanna, Jonna W, Anna-Stina och Liv) och kollade tillsammans på "Den otroliga vandringen" Åååh, den filmen var det inte igår man såg. Men bra var den. Riktigt sorlig på slutet!

Nu sängen och imorrn spelning på Göransgården. Kom kom kom!

Gnatt /Lina

Miljöaktion

Idag anordnade elevrådet en miljöaktion.
Grejen är det att vi på skolan jobbar för att få ett mål i veckan vegetariskt serverat på lunchresturangen. Detta främst för att värna om miljön. I höstas samlade vi ihop ett gäng namn och gick till Markan för att försöka få vår vilja igenom.
Men Markan köpte inte våra argument.

Så idag gjorde vi en auktion. Vi lagade linssoppa och bakade bröd och bjöd alla med helpension på. Resten fick betala 10 kr.
Varje portion kostade 8 kr att tillverka, så att det är dyrt med vegitariskt är verkligen inget argument som Markan kan komma med...



Vår affisch


Liv och Karin bakar bröd


Karim is cookin the soup


Jonna fixar flyers


Och smakar av soppan


Emelie skär bröd



Lizzy tar för sig av soppan


Mycket folk blev det


Mycket folk skrev under lappen också


Mums, bröd


Detta var vad som serverades.
Linssoppa med nybakat bröd.


En lyckad aktion vill jag påstå.

Låtsläpp på MySpace

Ikväll släpper vi vår tredje låt Bones of you på vår MySpace.
Gå in och lyssna å njuuut!


/The #9's

The #9's radioprojekt sändes på P3

Ikväll kl 20:06 sändes vårt radioprogram.
Vi står inte får sista klippningen och ska vi vara ärliga låter det ganska konstigt med den klippningen som gjordes sen vi lämnat ifrån oss projektet.

Låtarna känns lite sönderklippta också tyvärr.
Men vi nådde i alla fall ut med vår musik i nationell radio.
Det måste väl vara bra?
Här kan du lyssna på programmet igen
Här kan du kolla på ett roligt bildspel
Och här kan du diskutera programmet

Och vill ni höra låtarna i sin helhet dom kan ni göra det på vår MySpace.

Åh så festligt

The #9's fick ett mail av Robert där han hänvisade till sin blogg.



The #9's tackar hjärtligt för dessa fina ord!

Tjejbandet vs. killbandet

Det är något särskilt med att spela i ett band. Och komma ut och spela sina egenkomponerade låtar. Det blir en sorts oförklarlig energi så fort man ställer sig på scenen och ser ut över publiken, man står på en plattform, bara lite högre upp i höjd, men det är ändå märkbart. Man lever verkligen. Har ni aldrig upplevt det kan jag nog heller inte förklara det för er - det är helt enkelt någonting man måste göra för att förstå.

Det är därför som man blir så nedslagen när man känner att man inte tas riktigt på allvar. Och inte på grund av att man inte har talangen, utstrålningen, låtarna, soundet - utan för att man saknar cojones. Man är tjej, helt enkelt. Och då är det tyvärr så att när man går upp på den där scenen och hänger på sig sitt instrument, så är man inte i första hand musiker - man är i första hand tjej. Vi var ett tjejband på Effes. Musiken blir sekundär i sammanhanget, eftersom man råkar ha bröst.

Det gör mig arg att det fortfarande fungerar så. Att man måste kämpa och bli femtioelva gånger bättre på vad man gör för att få någon som helst respekt. Och jag vet att det andra bandet och arrangören inte tänkte i de banorna när de påade oss som "tjejbandet" och "rockbrudarna", det fanns inget som helst ont uppsåt där. Men det är precis sådana mossiga uttryck som skapar en klyfta mellan oss och manliga musiker. För ingen skulle någonsin få för sig att påa ett band renons på kvinnliga medlemmar som "killband". De är helt enkelt ett band. Varken mer eller mindre. På samma sätt som herrfotboll bara är fotboll och herrishockey bara är ishockey.

Ändå var det precis det vi gjorde igår. "Vi vill tacka killbandet för ett grymt set. För de rockar. Verkligen." Och vi menade vartenda ord. De rockade. Verkligen. Det gjorde vi också. Skillnaden är bara att vi har någonting att bevisa, eller kanske motbevisa, när vi går upp på scen. Det tas aldrig för givet att vi kommer att prestera lika bra som våra manliga motparter, snarare antas motsatsen.

Det jag hoppas på - tanken och utopin som håller mig från att sjunka ned i total bitterhet och förtvivlan - är att vi kommer förbi detta snart. Att vi blir könsneutrala i vårt sätt att se på människor, att vi kan bortse ifrån tuttar och pung när vi kategoriserar dem.

Lotta, Lise och Maria - ni är mina lärare. Jag skulle aldrig få för mig att kalla er lärarinnor.
Och så enkelt är det.

Spelningen

The#9's hade alltså spelning på Effes i lördags.
Spelningen gick otroligt bra och det riktigt kliar i fingrarna på mig att komma ut och spela igen.
Samma kväll spelade även Slim Pim and the Bullets som är ett bluesband med gotländska musiker.
Det kom mycket folk på spelningen, som mest var där ca 140 pers, vilket är mer än vi nånsin spelat för.

Här följer lite bilder som togs under dagen och kvällen.
Alla bilder på bandet på scenen är tagna av Albin Eriksson
Resten är fotade av moí =)


Jonna gillade veganmaten Effes bjöd på. (Det gjorde resten av bandet också)


Jonna springer omkring och slår på det mesta som kommer i hennes närhet.


En bild tagen (backstage) preciiiis innan det är dags att entra scenen.
Jonna, Emelie, Lina, Liv och Jenny


Liv sjunger så fint


Jenny spelar gitarr


Jonna spelar trummor och hade ganska så festlig belysning


Jag och Liv sjunger Infection


Liv råkar dra ur sladden på mikrofonen men styr upp det på ett snyggt sätt (Y)


Jag och Jonna
Notera även hur blank gitarren är. Hade putsat den dagen till ära. =)


The #9's gjorde succe kan man väl säga?

Låtarna vi körde var:
Should I Stay Or Should I Go
Ain't That Right
Standing in the way of Control
Infection
Rabbitboy
Biggest Obsession
My Gun
Bones of you

Jättekul att det kom så mycket folk från skolan och hjälpte oss att rocka. Det kändes tryggt att ha en fanbase ståendes framför scenen =)
Tack så mycket, det betyder mycket för oss att ni kommer och kollar!

/Lina med The #9's

Lars Ulrich FTW

Okay, så man kanske borde promota mer kvinnliga musiker i den här bloggen (förutom oss själva då) men jag känner att nu när jag har hittat tre UNDERBARA klipp med allas vår Lars Ulrich från Metallica, så måste jag dela med mig av dem.

Först ut är Lars Ulrich när han blir sågad av James Hetfield och försöker dissa tillbaka, kallar James för "dick" och får Kirk att ta sig för pannan och bli deprimerad.



Och en reklam som Lars Ulrich gjorde för att battla Napster, som snodde hans musik och gjorde honom mycket arg...



Och det bästa klippet av dem alla, som jag känner att jag inte borde presentera. Bara titta och känn vreden inombords och önskan att skrika... FUUUUUUUUUCK!




Sensmoral: Lars Ulrich är häftig. Jag känner att han är min idol. Kanske framför allt för att han är så jävla arg hela tiden och inte ursäktar sig. Det älskar jag! Det är så osvenskt. (okay, han är visserligen dansk, men ändå.) Helt fantastiskt. Jag önskar att jag också var så kaxig att jag bara kunde fyra av ett FUUUUUUUCK! när jag kände att allting verkligen var åt helvete. Fast i och för sig, man får väl inte så många vänner på det viset. Om man inte har väldigt toleranta vänner då, förstås.

EDIT 23.00
JAG ÄR KÄR I LARS ULRICH. Big girly love. Men hellre han än Westlife, kan man ju ändå tycka, så det kanske inte är så fruktansvärt ändå.

Ellahumor på hög nivå

Pingu




Ken-Lars

När vi skulle skriva ut labels på våran singel idag var Liv tvungen att styra om alltihopa så medan vi väntade på att hon skulle ordna det spelade vi in dessa vackra filmer.

Jag tror dom kan slå riktigt hårt på Youtube... =)

Snöööö

Yayy, det snöar! (På bloggen iofs men ändå, bättre än ingenting)

Vi är med i tidningen

Yayy, kolla in denhär artikeln:



Ett tjejband, ja det är vi ju iofs men det behöver man inte alltid fokusera på tycker jag.

Liv har styrt århundradets snyggaste skivomslag till vår singel som vi släpper imorgon. Lägger upp bilden när den är klaar =)

Hörs

Niorna på FS

Klicka, förstora och se humorn!


Japp, det kommer bli en duell utan dess like när Liv Oschlag möter Slim Pim's sångare.
... eller?
Ja?
Nej?
Kanske?

Mycket rolig formulering, eftersom det låter som att vi skall köra någonting ihop med bluesbandet, vilket vi absolut inte skall. Vad jag vet, i alla fall.
... eller?

Imorgon kommer vi att bränna singlar, som kommer att släppas till försäljning på lördag. De kommer att innehålla My Gun samt Infection som bonusspår. Imorgon kommer vi också att styra omslag/inlaga, labels och klippa till allting på ett snyggt sätt. Och som vi kommer att tjäna på detta!!!
... eller?

Ps. Vi gillar vårt nya epitet: pop/punk-band!

Fender DPT-100

Vår gitarrlärare Lotta har bara gett oss gitarrister pikar om att vi borde införskaffa oss en stagetuner i ungefär ett år.
Men idag köpte Jenny två stycken inne på Åkessons, en till mej och en till henne.
Det blev en Fender DPT-100
Jenny lyckades dessutom få ett supernice pris på dom.
995:- kostade en innan men vi fick den för 500 spänn! Hur nice är inte det?


Man kan ta lös den övre delen och använda den som en vanlig stämmare också!



Visst är den vacker?


Tummen upp för en grym spelning på lördag (som definitivt inte kommer att vara ostämd.)

Jamsession

Ikväll hade Ellorna jamsession tillsammans.
Vi spelade... Olika låtar.


Vi jammar


Jonna, lika charmig som alltid


Emelie spelar bas


Johanna och Anna-Stina är ljustekniker


Stina rockar loss


Sen hade vår lärare Lise styrt fika.
Glögg, pepparkakor och choklad


Fikatajm, det börjar vi kunna vid dethär laget...

Ellaettorna gör radiopremiär

Här kan du lyssna på Ellaettornas radioprogram om att flytta hemifrån.
Det sändes i P3 tisdag 17 november kl 20:06
Programmet är ett inslag av Utbildningsradion i "Mitt P3"

Här kan du även kolla på ett bildspel från när producenten Håkan var och hälsade på oss.
Och här kan du diskutera kring ämnet, att flytta hemifrån.


Jonna W, Anna-Stina, Karin, Jonna K, Liv A-P, Johanna och Stina

Nästa tisdag är det Ellatvåornas tur att få sitt program sänt.
Spännande =)

P.S.
Egentligen kunde det vara på sin plats att någon av Ellaettorna skrev detta inlägg, men det verkar nästan som att dom dött i bloggosfären så jag tog tag i saken och skrev ett inlägg.. =)
Men ettor, om ni läser detta ge en kommentar vettja ;)
D.S.

Poster children for sanity and good planning

Idag har jag hållit mig samman nästan så bra att det fungerat, men det kraschar ju alltid till slut. Jag lyckades i alla fall styra den där affischen - det var stressigt med tidspress eftersom vi skulle ge dem till Jenny, som skulle åka klockan 4, och jag började med affischen lite efter 3. Det var ju det där med framförhållning. Som vi är så fruktansvärt usla på att det faktiskt är lite pinsamt.

Men det var hur som helst bra, för elden under fötterna gav mig något att tänka på, något som inte var hemskt och ett problem som jag faktiskt kunde lösa eller åtminstone försöka åtgärda. Till skillnad från resten av mitt liv just nu. Jag försöker fokusera på spelningen och hoppas på det bästa. Håller tummarna för att få ett samtal som säger: allt är okay. Du oroade dig i onödan. Du drömde dina sjukhusmardömmar i onödan. Du grät i onödan. Och när jag tänker mig det där samtalet, i min vision av det samtalet spelas Forever Young i bakgrunden. Och jag tror att jag kanske gråter lite till. Men sedan sprids en värme från magen och ut i hela kroppen, och med värmen kommer trygghet, och med tryggheten läks känslan av rotlöshet. För det är okay att komma hem. För allting är bra där och ingenting är kaos längre.

En annan sak jag märker hjälper mot ångest är att fullständigt nörda ned sig i något ämne. Där kommer Wikipedia in igen, och därför handlar dagens "visste ni...?" om psykosomatik. Det är ett begrepp jag tycker att alla någon gång borde ha nytta av att kunna, och man lär sig lite grekiska på köpet! Vem vill inte lära sig grekiska? Nu berättar jag ur minnet, så om jag krånglar till det så får ni helt enkelt kolla upp det på modersidan (fan, vad obehagligt det lät. Jag menar på Wikipedia).

Begreppet "psykosomatisk" används för att beskriva till exempel en kroppslig krämpa som inte helt och hållet har sitt ursprung i det fysiska. Astma, till exempel, är en åkomma som till viss del kan vara psykosomatisk - det vill säga, svårigheten att andas kan härröra från psykiska problem snarare än ett uppenbart fysiskt hinder i luftgångarna. Jag hade en kompis när jag var liten som började tappa en helvetes massa hår. Hon hann bli till hälften skallig innan jag frågade vad som stod på. Hon förklarade att läkarna inte kunde säga vad som var fel, men att de hade antytt att det kunde ha med något trauma att göra. Och mycket riktigt, hennes farmor, som hon stod väldigt nära, hade nyligen trillat av pinn. Psykosomatiska besvär har vi alla lite till mans. Huvudvärk kan ju komma plötsligt, som vi alla vet, och det är inte alltid för att man har druckit för lite/ätit för lite/konsumerat för mycket koffein/konsumerat för lite koffein/har nikotinabstinens, etc., vad än de där besserwissrarna vill påstå (ni vet vilka jag menar; det är de som alltid tror att de har alla lösningar på allas problem och att de kan lösa sagda problem genom att påpeka det uppenbara). Dock har det här begreppet nästan helt fallit ur bruk inom sjukvården på grund av svårigheterna med att dra en tydlig linje mellan kropp och själ. Vilket jag tycker är intressant. Jag tror snarare att det beror på att vetenskapen inte är beredd att erkänna att det över huvud taget existerar något som kan kallas själ. Men det är ju en annan diskussion.

Jag lovade att ni skulle få lära er grekiska, och här är alltså den etymologiska härrörelsen för begreppet: ordet är en kombination av grekiskans ord för "själ" och "kropp": psyche och soma.

Bonusinfo, bara för att jag nu har gått in i Wikipediamode: har ni läst den grekiska myten om Narcissus?
Han var den vackraste mannen i hela världen och alla som såg honom, flickor som pojkar, blev hejdlöst förälskade vid blotta anblicken av honom (de gamla grekerna hade ju som bekant ett lite mer vidsynt sätt att se på homosex). Men han avvisade alla som gjorde närmanden, för han älskade sig själv högst. Till slut lackade Afrodite på hans arrogans och förhäxade honom; hon gjorde honom förälskad i sin egen spegelbild i en skogstjärn. Han blev så förälskad att han inte kunde röra sig, inte slita blicken. Hopplöst förälskad och kärlekskrank dog han så, utan att någonsin ha upplevt känslan av att älska och bli älskad tillbaka. Han lik blev en vit blomma som sedan dess kallas Narciss. ... vilket osökt skulle kunna leda mig in på Ovidius och hans diktverk på hexameter om metamorfoser, men jag tror jag stannar här.

För jag tror bestämt att jag redogjort för min poäng, det vill säga, om man fokuserar på onödiga saker, till exempel ovanstående tirader, kan man nästan glömma bort sig fullständigt. Och det är skönt. Och jag älskar fan grekisk mytologi. Den är blodig och kompromisslös och full av berättelser som slutar i ond bråd död och som nödvändigtvis inte har någon poäng förutom "ja du, ibland slår gudarna minsann till direkt!" Och det är ju så det är i livet. Man får väldigt sällan en godtagbar förklaring. Saker är bara helt enkelt som de är. Ingen anledning förutom att det kan ske, och därför sker det också - ofelbart.

Nu skall jag sluta svamla. Men det var skönt att ha något att fokusera på en stund.

Duktigt!

Jag har precis gjort gitarrläxan.
Så hädan efter ska jag varje gång jag gjort den skriva det här på bloggen för att få en ego-boost.
Smart grej va?

Affisch och flyers

Jag och Emelie sitter just nu på skolan och styr upp saker och ting.
Vår allas egen Liv som kan både ett och annat i bildredigeringsväg har styrt domhär assnygga layouterna.
Såhär ser dom ut:

Och här är affischen:

Det enda som är synd med denna affisch är att vår trummis Jonna inte är med på den.

Men hon vår ett varmt omnämnande här på bloggen istället =)

Ni kommer väl på spelningen på lördag?

Gitarrlektion, check

Yes, nu har jag precis haft min gitarrlektion.
Det gick ganska bra. Svår låt dendär Fly Me To The Moon, många akord och färgningar... Men de gick väl okej iaf.
Ska ha den till nästa vecka också.
Nu har Emelie baslektion och jag har håltimme fram till lunch.
Funderar om jag ska gå hem efter fikat och börja öva övningsprogrammet en gång idag.
BTW så kunde Lotta (gitarrläraren) inte öppna mitt övningsprogram eftersom jag glömt att kompatiblitera det med windows. Tror att de finns en ruta som man ska kryssa i som jag glömde.
Men vi skulle kolla på det senare i veckan.

Nu tror jag att jag ska ta och spela lite piano. En annan sak jag skulle kunna göra är att förbereda inför kören på torsdag.
Jag styr upp ett luciatåg i år också. Det blir asskoj!
/Lina

Gitarrläxor

Dehär med instrumentallektioner är svårt om man har dålig självdiciplin.
Jag vill mer än gärna vara duktig och göra min läxa mer än en gång i veckan (ofta kvällen innan blir det dessutom att jag gör den)
Men jag har inte den självdiciplinen.
Borde ha en regel typ att jag inte får slå igång datorn innan jag gjort visst mycket eller hela mitt övningsschema.

Emelie kom precis in genom dörren och visade stolt upp sin gitarrläxa.
Hon hade "You Shook Me All Night Long" med ACDC i läxa.
Fint.
Själv har jag "Fly Me To The Moon" Inte lika skoj att spela som ACDC kan man tycka.
Ska även knåpa ihop ett övningsprogram tills imorgon.

Hur många gånger har jag och Emelie sagt till varandra. Den här veckan ska vi påminna varandra och peppa oss själva så vi gör läxan i tid.

Jag har gitarrlektion 08:30
Jag var snäll och gav min lektion (11:05) till min klasskamrat. Så ingen sovmorgon för mig inte. Ibland är jag för snäll för mitt eget bästa.
Fast det är bra. Så kan jag sätta mig direkt efter gitarrlektionen och spela läxan på en gång. Så har jag iaf gjort den en gång under veckan.

Nu tänkte jag nog ställa till med fika innan jag tar itu med den faktiskt.


Min gitarr

Bye

Ta hand om intstrument

Idag blev det lite pill med Emelies bas och Jennys gitarr.
Jennys ena mic på gitarren har slutat fungera så vi öppnade den för att kika vad som hände där inne.

Emelies mickar sitter lite för högt upp så dom skulle ner en bit och det löser man genom att skruva lite på dom.

Såhär såg det ut när vi meckade med sakerna idag.

Wikipediafili

Visste ni att...

• det finns inte mindre än fyra ställen i Polen som heter Zagacie
• det finns en kanadensiskt band som heter 3 Inches of Blood (låttitlar från debut-EPn Sect of the White Worm: Onward to Valhalla, Bloody Screams of Despair That Stain the Ice, Conquerors of the Northern Sphere, Tonight We Rejoice, The Sun Rises Over the Fjords). Insikt: dåliga bandnamn finns det gott om. Fråga: har de någonsin sett en fjord? Och hur kan ett skrik befläcka is? Och fanns det vikingar på den riktiga vikingatiden som faktiskt härstammade från Kanada?
• en amerikansk lärare blev fälld för religiös förföljelse i maj sedan han argumenterat emot kreationismen och bland annat sagt till en elev: "När du ber för gudomligt ingripande är det samma sak som att hoppas på att spaghettimonstret skall hjälpa dig få vad du vill ha".
• att det finns en skalbagge med det latinska namnet Polposipus? (det låter ju som något ur Harry Potter)
• det finns speciella hundbagerier, som bara bakar hundbakelser... alltså, inte bakelser gjorda på hund, utan bakelser gjorda för att hundar skall förtära dem.
• när jag klickade mig fram på Random Articles handlade varann artikel om 1) Polen (???) eller 2) olika sorters malar (!?!?!?)
  
  

Slutsats:

• jag självmedicinerar med Wikipedia
• Wikipedia tror att jag tycker att Polen och malar är mina favoritämnen, mina raisons d'être skulle man kunna säga på franska (om man nu böjer det så. Korrektur, tack.)
• "It can't rain all the time", säger The Crow.
  Men idag gör det det.
  Man skulle kunna säga att det öser ned.

Tillägg 21:47

Jag färgar håret. Jag gör allt som man inte skall och inget som man skall. Jag får ett samtal från mamma. Och ingenting spelar plötsligt någon som helst roll längre.
Jag vet att detta inte är min personliga blogg och jag skall därför inte gå in för mycket på mina personliga problem. Men jag måste säga detta:

Säg till de du älskar att du älskar dem. Varje dag. Uppskatta dem och behandla dem väl. För du vet aldrig när de försvinner. Det kan gå så jävla fort. Du kan få se dem tyna bort. Du måste visa dem att du finns där och att de är viktiga. För det är de. Det kan vara för sent imorgon.

Not MY latent homosexuality, HIS latent homosexuality!

Spex a'la Emelie

Emelie var på bra humör i fredags. =)

Fuck Storebror!

Ja, kaffet börjar definitivt gå ur kroppen. Eller så är det hungern som spökar. Jag håller hur som helst på att krascha - så känns det. Å andra sidan har jag varit hur energisk och glad som helst idag, så det har jag rätt till, anser jag.

Jag är frustrerad. Det fanns en tid för inte alltför länge sedan då jag kunde göra nästan vad som helst i HTML. Det var på den gamla goda tiden när jag gjorde layouter till LiveJournal. Nu är det dock MySpace som gäller, och MySpace är en jävel till översittare. Jag vill ha bannern över reklamen. Anton hjälpte mig med ett kommando som gör att javascripten slutar fungera på sidan. Det fungerade! ... för en sidvisning. Sedan förstod MySpace, i sin oändliga visdom, att jag försökte fuska, så MySpace ändrade koden, från noscript, till något i stil med :;...-. Jag vill inte säga Storebror, men...

Technobabble åsido, jag insåg hur som helst idag att jag verkligen borde damma av mina HTML-skills. Det duger nämligen inte att sitta och bråka med MySpace när man knappt kan dra sig till minnes hur man byter färg på scrolls. Det är bara det att det faktiskt inte finns någon som helst energi till det just nu. Vi är ju mitt uppe i så himla mycket olika saker. Men efter gårdagens rep kan jag bara säga detta - vi kommer att ta världen med storm. Så är det bara. Jag ser verkligen fram emot spelningen nästa lördag. Och Rockkarusellen, hur kul kommer inte det bli på en skala? Om vi dessutom har hunnit spela lite i Skåne innan tävlingen drar igång kommer vi ju ha fet (nåja) rutin på scen och verkligen kunna rocka loss.

Nu måste jag äta något. Jag har fetaost, avokado, cashewnötter och pastaskruvar. Det känns ganska nice.

Who wants the moon when we can land on Venus? - Jill Johnston

Just det ja, vi såg Town Bloody Hall idag. Den måste ses om. Snarast!

En produktiv dag

Idag har The #9's styrt upp saker och ting.
Vi har anmält oss till Rockkarusellen tillsammans med vår nya trummis Linn.
Vi har mailat sponsorer i hopp om att starta ett samarbete med dessa.
Vi har kollat upp var en backdrop skulle kosta...
Vi har mailat till lite ställen om spelningar framöver.
Sist men inte minst har vi styrt upp layouten på vår MySpace.
Vad tycks?

Clap, clap Liv säger jag.
Går man in på vår MySpace kan man även läsa om vår kommande spelning. =)

Peace!

Snoront..skulle man absolut kunna säga!

Nu ska jag, efter mycket påtryckningar från Lina och andra, skriva ett blogginlägg... Kanske inte min starka sida, men you gotta take one for the team!

Idag har vi haft ljudteknik och spelat in vår nya grymma låt- The Bones Of You. Det gick väll sådär. Det gick hemskt hemskt bra för vår allas Jonna! Men för oss andra medlemmar i The #9's gick det väll sådär. Men den kommer bli för himla bra när vi väl sätter den. Det är ju på grund av den berömda RECÅNGESTEN, som Liv så fint har berättat om, som det går lite sådär ibland i studion. :)

Idag har vi också fått ett glädjande besked att Linn som har gått Ella innan, vill börja spela trummor i The #9's. Så imorgon kommer jag att anmäla oss fem till Rockkarusellen!

Nått mer som har varit fantastiskt idag var repet vi hade ikväll! Det gick så sjukt bra och vi satte allt vi tog oss för, även den nya covern som vi bestämde oss för att köra igår. Ni som vill veta vilken det blir får helt enkelt dyka upp på vår spelning på Effes i Visby den 21/11! (Återkommer med tiden om spelningen).

Tack vare den här nya covern vi repar och repet ikväll har jag blivit en stolt ägare av en blåsa på fingret, som är miiiinst lika stor som en ballong! Men det är ju bara rock n' roll, eller?!

Peace out!

Det som göms i snö...

Jag har alltid varit nyfiken vad som gömmer sig i Livs handväska.

Den är alltid proppfull och man ser bara precis toppen av isberget när hon ska ta upp någonting ur den.

Idag sa jag att jag gärna ville se vad som gömde sig under ytan. Man ser ju bara precis det hon använder dagligen, typ mobilen, tuggummi m.m.

Glad i hågen över mitt intresse började Liv tömma sin väska på diverse saker.

Då hittade hon dessa coola 3D-glasögon:

Coz I'm a rockstar, yes I am...

Well helloo there...

'Cause I'm a hiphoper, yes I am!

Och så var det ju det där med planering och framförhållning. Första steget för att komma någonstans är alltid acceptans, som jag redogjort för i tidigare inlägg. Den här gången gäller det att vi i tvåan skall acceptera det faktum att vi jobbar som allra bäst under press. Med en veritabel högaffel i arslet, så att säga. För det är så. När vi har gott om tid till att fixa någonting slackar vi alltid och väntar istället till sista möjliga dag att börja fixa och trixa. Detta innebär såklart ganska mycket mer ångest än vad som egentligen är behövligt, men det är bara så vi funkar, vi fyra blivande rockstjärnor.

Så nu sitter vi i datasalen på skolan och försöker styra upp en turnéplan för vintern. För det är ju tänkt att vi skall ut på turné innan jullovet. Gissningsvis hade det varit lättare för oss att komma igång tidigare om vi inte hade haft så mycket strul med radioprojektet, men nu är faktum faktum och faktum är att vi är fett stressade - vilket som tidigare nämnt är den situation som vi trivs allra bäst i! (trivs kanske är fel ord... men vi frodas! Som mögel... mögelsvamp. Ta nu inte illa upp, jag är för trött för att kunna komma på en trevligare liknelse.) Vi tänker oss åtminstone ett par stycken folkhögskolor i Skåneregionen - och kanske Smålands nation. Förhoppningen är även att vi skall kunna klämma in något uteställe. Babel, till exempel. Åh, det hade varit så festligt att kunna spela på Babel. Min syster bor precis mitt emot, vi hade kunnat hänga där, röka vattenpipa på balkongen, softa i största allmänhet.

Ja, är det inte en liten, liten pepp som kommer sig smygandes så vet jag inte vad!

Jag fick på tal om ingenting en blandcd på posten igår. Inte bara en blandcd utan även en påse med hembakta chokladkakor. Helt ljuvligt. Men för att på något vis återknyta till musiken och inte bara till frosseri, så är det roligt, det där med blandskivor. Jag fick den av en gammal vän från Götet vars signum är en stark passion för musik, och hennes passion ändrar riktning ofta. Jag har fått många skivor av henne i mina dagar. Den första var till 70% fylld av The Ark. Nästa var en Best Of-skiva med Pixies. Sedan kom skivan som har gått allra mest på repeat, den med bland annat Tom Waits, låtar med Dust Brothers från soundtracket till Fight Club och diverse andra godsaker. Efter det blev det två skivor uteslutande innehållande The Clash - en för rockdelen och en för reggaedelen av deras vitt omspännande katalog. Ja, My's blandcds är bland det bästa man kan få, faktiskt. Nya skivan innehåller nästan bara hiphop (förutom en låt med Nina Simone och en med Kate Bush). Och jag har ju gillat hiphop tidigare, och gillar det fortfarande i viss utsträckning, och naturligtvis älskar jag skivan, för den innehåller verkligen allt det som jag gillar med hiphop. Typ tunga texter. Typ som Mr Nigga med Mos Def:

Some folks get on a plane go as they please
But I go over seas and I get over-SEIZED
London Heathrow, me and my people
They think that illegal's a synonym for negro
Far away places, customs agents flagrant
They think the dark face is smuggle waiting in cases
Bags inspected, now we arrested
Attention directed to contents of our intestines
Urinalyis followed by X-rays
Interrogated and detained til damn near the next day
No evidence, no apology and no regard
Even for the big american rap star
For us especially, us most especially
A Mr Nigga VIP jail cell just for me
"If I knew you were coming I'd have baked a cake
Just got some shoe-polish, painted my face"
They say they want you successful, but then
they make it stressful
You start keepin pace, they start changin up the tempo

och:

You can laugh and criticize Michael Jackson if you wanna
Woody Allen molested and married his step-daughter
Same press kickin dirt on Michael's name
Show Woody and Soon-Yi at the playoff game, holdin hands
Sit back and just bug, think about that
Would he get that type of dap if his name was Woody Black?
O.J. found innocent by a jury of his peers
And they been fuckin' with that nigga for last five years
Is it fair, is it equal, is it just, is it right?
Do you do the same shit when the defendant's face is white?

Jag har alltid gillat musik som inspirerar till kamp, och det här är just sådan musik som gör det. Därför fick jag en extra bra start på dagen idag, redan innan kaffet, när jag pumpade Mr Nigga på hög volym och diggade med medan jag plattade håret. Sådan musik gör mig fruktansvärt lycklig.

Nu skall det kollas upp spelställen i Skåne, och jag inser att nu blev det ett sådant där monsterinlägg igen. Hoppas ni orkar läsa.

Now, who is the cat riding out on the town
State trooper wanna stop him in his ride, pat him down
Mr Nigga, Nigga Nigga
He got the speakers in the trunk with the bass on crunk
Now, who is the cat with the hundred dollar bill
They gotta send it to the bank to make sure the shit is real
Mr Nigga, Nigga Nigga
Nigga Nigga... Nigga

Spännande tecken

Jag bor på andra våningen på internatet. I trappen finns denna lilla fossil.
Varje gång jag går förbi tänker jag på att det ser preciiis ut som en gitarr.

Har frågat några andra (ickegitarrister) om dom ser vad jag ser, men tydligen gör dom inte det



Är det bara jag som har livlig fantasi?

Internationella dagen i Hemse

Idag var vi alltså på vår filial nere i Hemse.
Jag var ganska trött eftersom jag struntade i sovmorgonen och tvingade mej själv upp och träna så Emelie fick köra min bil ner till Hemse. Jag sov större delen av färden.


Liv och Stina i bilen på väg ner


Gänghäng i trappen


En mycket intressant föreläsning om musik som tortyrredskap.


Vi fick äta soppa med gaffel, spännande.

Dagen bestod alltså av olika föreläsningar, min favorit under dagen var definitivt den som handlade om musik som tortyr.
Här kan du få en playlist till din spotify med osköna tortyrlåtar.


Avslutningsvis fick vi gå på teatern ”Nordost” som handlar om gisslandramat när tjetjenska rebeller stormade Dubrovkateatern i Moskva 2002.
Man fick följa dramat ur tre olika perspektiv.
En an de Tjetjenska rebellerna, en besökande på teatern och en läkare som råkade ha sin dotter och mor inne på teatern.
Jag gillade den mycket och har ni chansen gå och se den!

Over and out for today