Rob on tour day 4

Hallå, detta är jonna som redigerar stinas inlägg o slänger in en posebild! Fett när man är admin, så kan man redigera andras inlägg som man vill ;)

Halloj!

Nu är vi i Helsingborg hos mina päron och idag har vi spelat på Arena 305 i Malmö. I

morse vaknade vi på vandrarhemmet i Ystad och sen hängde vi runt lite på stan. Det var galen snöstorm och vi körde mot Malmö lite tidigare än vad vad vi beräknat innan. Första stopp i Malmö var Astrid och Aporna som är en underbar affär med ekologiska, vegetariska grejer och det är rätt sjukt. Svårt att förklara men att de har bland annat vegansk julskinka, hummer och räkor säger rätt mycket. Äntligen fick de andra se vad det var för affär jag tjatat och ett helt år...

Jaja, spelningen var fett kul och vi röjjde trots att där inte var jättemycke folk. Vår intervju sändes ju också idag på P4 Gotland och vill du lyssna på det så klickar du HÄR

Kvällens pose-bild uteblev men vi kompenserar imorgon. Istället kommer en från kvällens spelning:

Imorgon kör vi massa mil till Borås och du borde också komma dit!

Somna sött och vakna torrt! PUSS

Niorna på FS

Klicka, förstora och se humorn!


Japp, det kommer bli en duell utan dess like när Liv Oschlag möter Slim Pim's sångare.
... eller?
Ja?
Nej?
Kanske?

Mycket rolig formulering, eftersom det låter som att vi skall köra någonting ihop med bluesbandet, vilket vi absolut inte skall. Vad jag vet, i alla fall.
... eller?

Imorgon kommer vi att bränna singlar, som kommer att släppas till försäljning på lördag. De kommer att innehålla My Gun samt Infection som bonusspår. Imorgon kommer vi också att styra omslag/inlaga, labels och klippa till allting på ett snyggt sätt. Och som vi kommer att tjäna på detta!!!
... eller?

Ps. Vi gillar vårt nya epitet: pop/punk-band!

Fuck Storebror!

Ja, kaffet börjar definitivt gå ur kroppen. Eller så är det hungern som spökar. Jag håller hur som helst på att krascha - så känns det. Å andra sidan har jag varit hur energisk och glad som helst idag, så det har jag rätt till, anser jag.

Jag är frustrerad. Det fanns en tid för inte alltför länge sedan då jag kunde göra nästan vad som helst i HTML. Det var på den gamla goda tiden när jag gjorde layouter till LiveJournal. Nu är det dock MySpace som gäller, och MySpace är en jävel till översittare. Jag vill ha bannern över reklamen. Anton hjälpte mig med ett kommando som gör att javascripten slutar fungera på sidan. Det fungerade! ... för en sidvisning. Sedan förstod MySpace, i sin oändliga visdom, att jag försökte fuska, så MySpace ändrade koden, från noscript, till något i stil med :;...-. Jag vill inte säga Storebror, men...

Technobabble åsido, jag insåg hur som helst idag att jag verkligen borde damma av mina HTML-skills. Det duger nämligen inte att sitta och bråka med MySpace när man knappt kan dra sig till minnes hur man byter färg på scrolls. Det är bara det att det faktiskt inte finns någon som helst energi till det just nu. Vi är ju mitt uppe i så himla mycket olika saker. Men efter gårdagens rep kan jag bara säga detta - vi kommer att ta världen med storm. Så är det bara. Jag ser verkligen fram emot spelningen nästa lördag. Och Rockkarusellen, hur kul kommer inte det bli på en skala? Om vi dessutom har hunnit spela lite i Skåne innan tävlingen drar igång kommer vi ju ha fet (nåja) rutin på scen och verkligen kunna rocka loss.

Nu måste jag äta något. Jag har fetaost, avokado, cashewnötter och pastaskruvar. Det känns ganska nice.

Who wants the moon when we can land on Venus? - Jill Johnston

Just det ja, vi såg Town Bloody Hall idag. Den måste ses om. Snarast!

'Cause I'm a hiphoper, yes I am!

Och så var det ju det där med planering och framförhållning. Första steget för att komma någonstans är alltid acceptans, som jag redogjort för i tidigare inlägg. Den här gången gäller det att vi i tvåan skall acceptera det faktum att vi jobbar som allra bäst under press. Med en veritabel högaffel i arslet, så att säga. För det är så. När vi har gott om tid till att fixa någonting slackar vi alltid och väntar istället till sista möjliga dag att börja fixa och trixa. Detta innebär såklart ganska mycket mer ångest än vad som egentligen är behövligt, men det är bara så vi funkar, vi fyra blivande rockstjärnor.

Så nu sitter vi i datasalen på skolan och försöker styra upp en turnéplan för vintern. För det är ju tänkt att vi skall ut på turné innan jullovet. Gissningsvis hade det varit lättare för oss att komma igång tidigare om vi inte hade haft så mycket strul med radioprojektet, men nu är faktum faktum och faktum är att vi är fett stressade - vilket som tidigare nämnt är den situation som vi trivs allra bäst i! (trivs kanske är fel ord... men vi frodas! Som mögel... mögelsvamp. Ta nu inte illa upp, jag är för trött för att kunna komma på en trevligare liknelse.) Vi tänker oss åtminstone ett par stycken folkhögskolor i Skåneregionen - och kanske Smålands nation. Förhoppningen är även att vi skall kunna klämma in något uteställe. Babel, till exempel. Åh, det hade varit så festligt att kunna spela på Babel. Min syster bor precis mitt emot, vi hade kunnat hänga där, röka vattenpipa på balkongen, softa i största allmänhet.

Ja, är det inte en liten, liten pepp som kommer sig smygandes så vet jag inte vad!

Jag fick på tal om ingenting en blandcd på posten igår. Inte bara en blandcd utan även en påse med hembakta chokladkakor. Helt ljuvligt. Men för att på något vis återknyta till musiken och inte bara till frosseri, så är det roligt, det där med blandskivor. Jag fick den av en gammal vän från Götet vars signum är en stark passion för musik, och hennes passion ändrar riktning ofta. Jag har fått många skivor av henne i mina dagar. Den första var till 70% fylld av The Ark. Nästa var en Best Of-skiva med Pixies. Sedan kom skivan som har gått allra mest på repeat, den med bland annat Tom Waits, låtar med Dust Brothers från soundtracket till Fight Club och diverse andra godsaker. Efter det blev det två skivor uteslutande innehållande The Clash - en för rockdelen och en för reggaedelen av deras vitt omspännande katalog. Ja, My's blandcds är bland det bästa man kan få, faktiskt. Nya skivan innehåller nästan bara hiphop (förutom en låt med Nina Simone och en med Kate Bush). Och jag har ju gillat hiphop tidigare, och gillar det fortfarande i viss utsträckning, och naturligtvis älskar jag skivan, för den innehåller verkligen allt det som jag gillar med hiphop. Typ tunga texter. Typ som Mr Nigga med Mos Def:

Some folks get on a plane go as they please
But I go over seas and I get over-SEIZED
London Heathrow, me and my people
They think that illegal's a synonym for negro
Far away places, customs agents flagrant
They think the dark face is smuggle waiting in cases
Bags inspected, now we arrested
Attention directed to contents of our intestines
Urinalyis followed by X-rays
Interrogated and detained til damn near the next day
No evidence, no apology and no regard
Even for the big american rap star
For us especially, us most especially
A Mr Nigga VIP jail cell just for me
"If I knew you were coming I'd have baked a cake
Just got some shoe-polish, painted my face"
They say they want you successful, but then
they make it stressful
You start keepin pace, they start changin up the tempo

och:

You can laugh and criticize Michael Jackson if you wanna
Woody Allen molested and married his step-daughter
Same press kickin dirt on Michael's name
Show Woody and Soon-Yi at the playoff game, holdin hands
Sit back and just bug, think about that
Would he get that type of dap if his name was Woody Black?
O.J. found innocent by a jury of his peers
And they been fuckin' with that nigga for last five years
Is it fair, is it equal, is it just, is it right?
Do you do the same shit when the defendant's face is white?

Jag har alltid gillat musik som inspirerar till kamp, och det här är just sådan musik som gör det. Därför fick jag en extra bra start på dagen idag, redan innan kaffet, när jag pumpade Mr Nigga på hög volym och diggade med medan jag plattade håret. Sådan musik gör mig fruktansvärt lycklig.

Nu skall det kollas upp spelställen i Skåne, och jag inser att nu blev det ett sådant där monsterinlägg igen. Hoppas ni orkar läsa.

Now, who is the cat riding out on the town
State trooper wanna stop him in his ride, pat him down
Mr Nigga, Nigga Nigga
He got the speakers in the trunk with the bass on crunk
Now, who is the cat with the hundred dollar bill
They gotta send it to the bank to make sure the shit is real
Mr Nigga, Nigga Nigga
Nigga Nigga... Nigga

Det dåliga bildbehandlingsprogrammet till trots

Ja, Lina bad ju mig att lägga upp affischerna som jag förfärdigat inför våra stora turné vecka 10. Det var ett jävla jobb med dem, skall jag be att få meddela. Ni kan inte tänka er hur otrevligt det är att sitta och mögla i Photoshop Elements (som man i princip inte kan göra någonting med) när man är van att det går bra och undan med PSP9. Nåja. Detta handikapp till trots tycker jag ändå att alla tre blev ganska lyckade. Speciellt den vi valde som turnéaffisch (ni ser den överst av tre nedan); den hade jag roligast med eftersom jag fick tillfälle att lägga in lite ledtrådar till Pauls ickevarande. Jag kan avslöja att det är sex stycken. Hur många hittar du?

För övrigt hade vi ett slags genrep idag. Det gick väl sådär - bland annat slog Gabi av en trumpinne, och när vi skulle köra Fell on black days en sista gång kukade allting upp sig totalt. Det var ingen bra känsla att sluta i, men jag tror att det kommer att lösa sig. Kanske är det faktiskt till det bästa att vi har en veckas lov nu. För då får man tid och utrymme till att smälta allt, öva lite på egen hand, fundera över showen... ja, satan ja, showen.

Jag hatar att showa. Eller, nej. Hatar är nog ett väl starkt ord för känslan jag hyser inför detta obehagliga måste. Men jag kan verkligen inte det där. Jag kan bjuda på mig själv, det är inte det som är problemet. Jag är inte så pretentiös att jag inte inser att man rentav måste bjuda på sig själv om man skall kunna fungera i musikbranschen. Men det är en utmaning. Jag känner mig liksom bara löjlig. Lite småpatetisk sådär.

Imorgon lämnar jag ön för Bästkusten och jag känner inte någon vidare entusiasm inför detta faktum. Dock tar jag med mig en uppgift från the one and only Katharina, som nog bör hålla mig såpass sysselsatt att jag slipper tänka på att jag har fastlandsmark under mina fötter: en upptempolåt, shuffle- och baktaktskänsla, på gitarr stämd i DADGAD. Jodå. Jag bad ju faktiskt om en utmaning.