Hejsan hoppsan lille blogg!
Nu har vi alla kommit tillbaka från påsklovet och allt som behöver göras kom som en ren käftsmäll imorse. Vi jobbar för fullt med vår otroligt spännande turné och med att marknadsföra dess kickstarter, samt inspelningsprojekt och jobba på materialet för turnén. Kan inte fatta att det är två månader kvar nu tills avslutningen. Och något över en månad kvar tills turnén. Yikes! Snart är det dags att vänja sig vid andra rutiner men innan dess förbereda sig för turnélivet.
Just nu försöker jag mest döda min inre perfektionist, för ironiskt nog så håller den mig tillbaka från att öva lika mycket som jag vill. För att perfektionisten inte tror att det aldrig kommer bli tillräckligt bra så den försöker döda mitt hopp om att ens försöka. Det är i sådana här stunder som jag äntligen förstår det gamla ordspråket "if you love me let me go". Har bara tyckt att det varit rena rama knasigheter innan, nu kan jag se det ur ett annat ljus. Särskilt när jag parar ihop det med ett annat citat som jag gillar: "you cannot grow inside your comfort zone". Att jag måste slappna av i mina prestationer för att hitta nya hörnen och sätt att spela på, för att kunna utveckla mig själv på ett nytt och bättre vis som min inre perfektionist inte hade tillåtit annars. Och lära mig lita på processen; att fortsätter jag att öva så kommer det bli bättre, och det är inte bara målet som skall vara roligt utan även vägen dit. Så hur kul skulle det kännas sista dagen om jag vet att jag stressat sönder mig själv i onödan? För i slutändan så gör jag det här för att det är roligt. En måste få ha roligt och njuta av processen och allt som kommer med den, för utan glädjen av musicerandet så finns det ingen mening med den.
Men samtidigt så är jag rädd för att bli för bekväm. Att jag inte skulle jobba lika hårt som jag kan. Nu när det är så kort tid kvar så är det inte tid för att bli bekväm. Men samtidigt; hur gör en så en inte stressar sönder när det finns tusen saker att göra?! Vänner som en skall höras av till och kompskisser skall skrivas och låtar repas och mat ska lagas sömn skall sovas luft skall andas och stressen skall fanimig göra sig påmind. Stress är farligt! Men jag tänker fan överleva det här. Jag ser supermycket fram emot turnén och vill locka fram min ork ur det mörka hörnet den gömmer sig i så jag kan känna mig stolt över mina prestationer när allt är över! ... Utan att perfektionisten sitter på min axel och dömer skiten ur mig.
Det här är en bråkdel av vad som pågår i mitt huvud idag, hoppas ni haft kul att få ta del av det. Annars då, ätit något gott på sistone?
Allt gott!
// Louise
