ELLA1 Bil Stil.

Tjena Mittbena

Nu sitter man här i sitt svinkalla lilla rum på kansliet, kan dom dra igång värmen här nångång? Nice me öppen spis uppe i filmrummet iaf, riktigt mysigt!

Jag tror jag blev första Ella ettan att sätta fötterna här på bloggen, jag vann! Kom just på att vi hade som "läxa" att skriva här innan måndag, så jag är minsann ute i sista stund, tror dock inte att någon annan i klassen kommer göra det, så jag borde få en liten guldstjärna.

Är ju officiellt Gotlänning nu, och vad händer då? Jo, man får hämta ut en TÅRTA på Ica Maxi, fan va göööött! =) ska hämta den på tisdag när vi ändå är i visby på trumlektion.

Snart är det lov, tiden går ju galet fort alltså. Och snart har vi första riktiga giget också, sjukt kul ska det bli!

FET stekspade btw! måste man ju nästan skaffa sig en.
Här är mitt gamla band förresten, om någon är intresserad: www.myspace.com/descendingivory


Ville bara säga hej, hoppas det är bra med alla. Själv mår man ju som man förtjänar efter en jäkligt rolig kväll på Fårö! Tjingeling

=)

För ett par veckor sedan. I ensemblerummet, vi skissade på en låt och funderade om vi skulle ha mellanspel två eller fyra gånger innan refrängen.
Vi kom överrens att ha det två gånger.
Innan vi hann prova denna form gick vi iväg på fika.
Som alltid är fikat väldigt trevligt och får en långt ifrån tankar på musik.
Vi kommer tillbaka och kör låten.
Och vad händer? Joo, alla mina underbara bandmedlemmar kommer ihåg att vi bestämde innan att mellanspelet skulle spelas endast två gånger innan refrängen, och inte fyra gånger som vi spelat innan.
Det är pure band magic.

BTW, kom på ett namn till oss tvåor idag.
The Ear Bite
Våra fans ska visa sin uppskattning till oss genom att prova att bita sig själv i örat.
Borde se sjukt roligt ut uppifrån scenen.
Skämt åsido.. Ingen som har ett seriöst bra bandnamn?
Lämna en kommentar vettja =)

Rock in the kitchen

Kolla in denhär supersnygga stekspaden jag hittade på en väns blogg.
Den går att köpa här


"The Flipper Guitar Spatula" heter denna skönhet


Och finns även i rött.

Peace out /L

Ella på Fårö

Första veckan åkte båda ella-klasserna ut på Fårö för den traditionsenliga utflykten.


Vi började med att åka ut till Fårö fyr där vi fikade, spelade TP och snackade massa =)


Så åkte vi vidare till Sudersand, där det blev lunch


Lite klurig introtävling ihopmakad av undertecknad =)


Priset blev dom allra sista klubborna från karamellpojkarna. Vi tackar Gabi ödmjukt för efterlämnandet av detta fantastiska pris!


Så sista stoppet på vår utflykt. Raukfälten.
Här fikades det än en gång. Veganmuffins med hallonkräm.

Peace

Revolvern, och glädjen

Jag sitter på övervåningen i Ellahuset och lyssnar på Lina och Emelie, som spelar Black Rose för gamla tiders skull. Det ekar ut genom det öppna fönstret och studsar mot Kustateljéns väggar, så att det låter som om det står två helgalna gitarrister där inne och förlorar sig i det förflutna.

Det känns helt fantastiskt bra att vara tillbaka. Alla människor är så himla härliga, Ellaettorna - som vi nu bjudit in till bloggen och som ni därför lär få höra ifrån - är underbara och stämningen är på topp. Vi har till och med lyckats avverka två fest- och alkoholfyllda helger utan att det blivit blodvite. Bara en sådan sak! Inte ett enda slagsmål hittills! Jag är imponerad och lättad.

Jag har skrivit klart texten till vår nya låt, Give me my gun, och det känns så jävla skönt. Den tyngde verkligen ned mig, den där satans texten. Ni vet kanske hur det känns; man har fått till två verser och en refräng som känns som oväntade och hårda slag rakt i solar plexus. Man blir golvad varje gång man kör låten och tänker, wow, låt det aldrig ta slut! Och så tänker man att tja, visst, jag har visserligen lite kvar att skriva, men det kan jag ta sedan...
Så sätter man sig några dagar efter den inledande inspirationsruschen och försöker prestera något som är lika bra som det man skrivit innan. Och då är det bara totalstopp. Ingenting kommer ut. Man försöker rimma på så gott det går, men det finns bara ett visst, begränsat antal ord som rimmar på "gun" och som passar in i kontexten. Man får panik. Man kan faktiskt tillämpa Kübler-Rossmodellen på problematiken:

Steg 1: Förnekelse
"Det blir nog bra skall jag se! Jag kan ta det imorgon! Det är inte bråttom! Detta klarar jag!"

Steg 2: Ilska
"Varför väntade jag så länge med att skriva klart det?! Det är (random namn)s fel!"
alt.
"HELVETES JÄVLA K*KF****S****MA***F****K*K"

Steg 3: Förhandling
”Okay, om jag ägnar lite mer tid åt det då…? Nähä. Lyssnar på inspirerande musik, läser inspirerande texter…? Nähä. Inte det!”

Steg 4: Depression
”Jag kommer aldrig att skriva klart den här jävla texten. Det är ingen idé. Jag kommer aldrig att bli låtskrivare! Lika bra att hoppa av och eventuellt gå i ide!”

Steg 5: Acceptans
”Jaja, det får väl komma när det kommer. Jag slutar tänka på det ett tag. Nejmen åh, öl!”

Det är nämligen först när man nått sista steget i modellen som man kommer någon vart. För har man kört fast i sin egen prestationsångest är det lika bra att bara släppa taget. Då hamnar man till slut där man vill. Eller pretty fucking close. Och jag tror fan att det här är pretty fucking close enough.


give me my gun
I'll blow a new hole in your sky
shoot at clouds as they pass us by
let me climb the ladder
that leads into you
blend some red in that milky blue

give my my gun
I'll blow a new hole in your lie
pull you down from your pallid high
let me break the glass
of your self-made crown
hold you tighter to help you drown

your blood and mine
the taste of wine
would you decline
the sentiment?
your blood for mine
the taste divine
would you decline
the sentiment?

give me my gun
I'll destroy everything you know
get you where you want to go
let me in where you keep
your forbidden dreams
I'll rip their fragile seams

give me my gun
I'll destroy that sated glow
planting thorns to watch them grow
let me guide your hand
down the steel and see
my trigger pulled on me

your blood and mine
the taste of wine
would you decline
the sentiment?
your blood for mine
the taste divine
would you decline
the sentiment?

Hej och välkommen igen!

Hejsan allihopa!

Idag hade vi möte och kom överrens om att vi ska ta tag i bloggen for real.

Så som bloggmamman som min klass utnämnt mig till blev det mitt mission att skriva det första ella-inlägget på ett par månader.

Nu har vi snart gått två veckor av det nya läsåret.

Jag, Emelie, Jenny och Liv blev det till slut som bestämde oss för att gå det andra projektåret.

Vi hälsar välkommna till sju nya ellabrudar som just nu repar 50-tals låtar för fulla muggar.

Vi i tvåan har en hel del i luften just nu.

Vi håller bland annat på med ett radioprojekt åt P3 som ska sändas någon gång i november (återkommer mer exakt så småning om). Temat är "Att flytta hemifrån"

Vi hade vårt första möte idag och det kommer bli asbra!

Annars repar vi ganska mycket tillsammans, trots att vi saknar en trummis.

Känner ni någon trummis som inte har bättre för sig kan denne gärna få höra av sig till oss.

Vi hängde i studion igår också, för att spela in lite slask-låtar som vi tänkte skicka till två trummisar som vi har på g som kanske kan komma upp och spela med oss på vår första spelning.

Det gick helt ok i studion, det var skönt att inte spela in med kniven mot strupen liksom. Utan att det fick bli som det blev... Dom riktiga versionerna ska vi spela in en annan gång.

Jaa, det var väl allt jag hade att säga.

Peace /L