Hejsan hoppsan, bloggen!
Det var ett tag sedan jag skrev nu, vi försöker alla att
skriva oftare, ungefär ett inlägg i veckan per person. Jag måste få bikta mig.
Jag är hemskt dålig på rutiner och att hålla igång saker. Därav att jag missat
många av mina tillfällen. Snälla förlåt mig. Jag är tillbaka nu och tänkte
glädja era ögon med lite slag mot tangenter och berätta vad som händer!
Det har regnat mycket på sistone, men som göteborgaren jag
är så har jag inte så mycket problem med det. Nästan lika naturligt som att
andas kryper jag upp med en kopp te i soffan och stirrar ut genom fönstret
under fikat och myser loss.
Jag vet. Det är något som inte stämmer med den meningen, det
är det jag planerar att förklara för er. Jag försöker att släppa något jag
älskar, och som folkislivet älskar…
Kaffe.
Vanligen så dricker jag tre koppar per dag: en på frukosten
och en på vardera fika. Ibland slinker det ner en kopp efter lunch också. Detta
har lett till att jag vant av mig vid effekten av koffein, samt väldigt lätt
utvecklar kaffeabstinens.
Men, jag har tänkt till här. Vi ska ut på turné!!
Om jag hade skillsen så hade jag ritat ett cirkeldiagram
över vad som egentligen händer under en turné, men jag tror att många skulle
bli förvånade över hur lite konsertspelande det är egentligen som tar plats
under all denna tid ”on the road”. Det hade varit en liten slice i den cirkeln.
Mycket av det som händer under en turné är bland annat att köra och att packa
ur och in i turnébussen, samt rigga upp och rigga ner allt på scen. Det är
tungt arbete, fysisk och mental styrka krävs. Det blir lite sovande och ibland
så hinns det knappt med att äta middag, eftersom konserter ofta faller in under
middagstider och en kan vara för nervös för att äta innan (det är här jag också
vill citera bloggaren smulsex: "om du känner dig osäker över att äta något kom
ihåg att det heter matRÄTT och inte matfel". Äta äger) .
Allt detta leder till otrolig trötthet. Då kan det krävas en
energibooster ibland, såsom KAFFE ÄLSKADE KAFFE KOM TILL MIG NU DU VACKRA BRUNA
VÄTSKA STARKT SPONSRAD AV VÅR VITA, IMPERIALISTISKA, KAPITALISTISKA VÄRLD. Då
jag nu knappt känner effekten av kaffe längre, så vänjer jag mig av genom att
endast dricka en kopp, den heliga koppen på morgonen som stoppar
kaffeabstinensen. På fikat har jag ersatt kaffet med te, helst koffeinfritt men
ibland behöver jag mitt tein också. På tepåsen står det "a moment to reenergize". Pah. PAH.
Missförstå mig inte, jag älskar te också. Det är bara det
att jag sörjer i min renande process. Jag insåg inte innan jag började denna
galenskapen i början av veckan exakt hur mycket jag är beroende av kaffe. Men
jag är säker på att det kommer vara värt det när vi är ute på turné och jag
äntligen igen får känna kaffet rusa i blodet som att jag vore en Duracellkanin.
Med det sagt vill jag även tillägga att kaffet som görs i Ellahuset är starkt som
batterisyra. Vi kunde likagärna svalt Duracellbatterier (obs ej sponsrad).
Det är slutspurten som gäller inför turnén just nu, vi
fortsätter att repa i vanlig ordning och ordnar de sista detaljerna inför
spelningar och andra turnéplaner. Vi har även fått tillbaka genus på schemat på
sistone, vilket jag tycker är väldigt kul. Vi har fått i uppgift at skriva om
en musiker eller ett band som vi har en koppling till och som har något sorts
genusperspektiv. För er som inte känner mig så är min största inspiration
någonsin Amanda Palmer, kort sagt kan jag väl säga att hon har många genusparalleller
jag kan dra. Jag tror att aldrig har ett arbete varit roligare, det här är rent
nörderi för min del. Hon är fantastisk, snälla börja lyssna på henne. Här får
ni länk till hennes låt Map Of Tasmania för att förstå vad jag menar med
genusparalleller, den skiljer sig från resten av hennes låtar men är åh så
fantastisk: https://www.youtube.com/watch?v=s-GQ63NStxk
Allt gott!
/ Louise
