Nu är det sista veckan innan sportlovet och min ensemblegrupp (The Royal Association...) håller på och finslipar det sista på låtarna.
Jag har skrivit klart min låt som jag fick i uppgift av vår lärare Katharina att skriva på piano, och bara använda mollackord från kvintcirkeln. Jag är nöjd med den, så det känns bra.
Igår hade jag tänkt sitta några timmar vid en dator i skolan och pyssla med logic och göra ett arr till min förra låt.
Men istället blev det bråk på skolan, och jag blev kallad massa fula saker och kränkt så jag kunde inte alls koncentrera mig sen.
Jag är ändå stolt att jag stod upp för mig själv och satte en gräns, jag sa till att jag tyckte att jag hade blivit respektlöst behandlad. Det hade jag nog inte gjort för ett halvår sen. Det finns saker här som har förändrat mig, tror att det beror mycket på att vi har läst genus och om kvinnors historia, och dessutom att man måste lära sig att vara ärlig och rak och kunna säga vad man tycker när man ska jobba ihop med andra och göra grupparbeten och spela ihop. Jag känner att jag har blivit en starkare människa och kan erkänna ett större värde hos mig själv.
Min klass har i alla fall varit helt underbar och jag har blivit kramad, tröstad och stöttad. Jag har haft många att prata med och det har gjort att det hela känts lite lättare. Det känns så himla mycket bättre att veta att jag är inte ensam.
Även om jag är rädd för att det ska bli mer bråk, så är jag stolt över mig själv och oändligt tacksam till min fina klass, ni underbara människor och starka tjejer. ♥
