Inte nog med blåsor på fingrarna. Igår när jag skulle packa ner min gitarr i fodralet (fodralet är på snudd för litet så man måste brottas lite innan det går) anyway så stack jag mig på en sträng och började blöda!
Det är mycket man ska va me om som gitarrist...
Fick däremot en snillerblixt när jag kom hem. Tänk er en plutt smältlim på änden av varje sträng. Smältlim är för övrigt en av dom bästa uppfinningar jag vet, plus att man använder en pistol när man jobbar med det gör det ju bara såå coolt. Har dock lärt mig en läxa när det gäller smältlim. Uch, det var en jobbig läxa. Jag satt och lekte med smältlimspistolen och hade suttit ett bra tag så den var väldigt väldigt varm. Sprutade i en klutt lim i ett glas med vatten, väntade några sekunder och la dit fingret. AJ! Det värsta var ju att det inte gick att få bort, det limmades ju fast på mitt pekfinger. Kommer ihåg att jag hade problem att köra moppe dagarna efter, för jag kunde inte hålla in kopplingen ordentligt.
Men nu är jag äldre och förhoppningsvis lite smartare.
Skrev dessutom en liten trudelutt om mitt problem. Den går i dur, det är inte så ofta man skriver i dur har jag fått höra. Den handlar om min pappa och att han kan laga saker åt mig. Får se om jag orkar skriva klart den =)
Over and out
//Lina
