Idag har jag upplevt den i särklass trevligaste bruksensemblelektionen någonsin. Vi var alla lite osäkra på den där låten vi valt och spelat för en vecka sedan - förutom Emelie, som ju på något vis verkar ha trummorna i blodet - så vi improviserade lite grann istället. Det var fantastiskt! När vi kände att vi tagit den låten så långt som vi kunde spelade vi bland annat techno i sann, tysk Scooteranda, en åttiotalsdänga om Paul (Paul is dead... buried him six feet down. Paul is dead... where no one will ever find him. Och så vidare!) och mycket annat som nog mest korrekt kan benämnas som festligt.Vi tappra medlemmar i The Royal Association repade dessutom i lilla ensemblerummet. Spännande. Det var som Ylva sade - bara rummet fylldes upp av Gabis (se bilden) eminenta närvaro kändes det liksom inte riktigt lika kreativitetsdödande att vistas där. Det kändes faktiskt helt okay att det var så litet, trångt och unket. Man kände ändå att ja fan, här får vi något uträttat! Vi satte sticket till Fell on black days - wow -, sedan gick det väl lite sisådär med takten på The past recedes, men det är en annan femma. Känns ändå som att vi ligger rätt bra till tidsmässigt. Vi rockar ju. Det är bara att ha förtröstan och lita på vår förträfflighet!
Paul vare med er!
