Pulsen började att slå. Publikens nyfikenhet blandades med vår ivrighet. Snart skulle vi börja spela! Musiken i högtalarna försvann och in klev vi på scenen. Det var som att tiden stannade och självklarheten av att vi var ett VI började att sjunka in.
Då var vi klara med vår första konsert!
Från en personlig synvinkel kan jag bara säga att jag inte kan bli mycket nöjdare eller vara mer stolt över hela vår klass! Vi gav vårt allt, och det kändes. Tänk att man kan ge och få tillbaka i tusenfalt! Nu ser jag framemot nästa ensemble block! :D
/Lisa
