(underrubrik: skyll er själva...)
"Jag ger alla i uppgift att publicera sin favoritjullåt här på bloggen." - Lina Lidén (c)
Det ni ser ovan är ett verbatimt (ja, länken går till Wikipedia) citat från allas vår excellenta bloggmamma. För den oinsatte kan det kanske verka lite lustigt att någon med hot, mutor och till slut helt enkelt genom att ge order skulle vilja försöka tvinga andra att blogga. Tillåt mig att förklara.
Bloggen startades på Linas initiativ. Det var ett led i att försöka uppmärksamma vår utbildning och vår musik förra året. Lina är själv en mycket flitig bloggare, så för henne kändes det självklart att bloggen skulle komma att uppdateras ofta. Det blev dessvärre inte så. Speciellt inte i år, då vi delar bloggutrymme med en synnerligen bloggoerfaren/-ovillig skara unga kvinnor. Stina har till exempel aldrig någonsin bloggat i hela sitt liv. Bra där Stina!, säger jag. Det är bara döda fiskar som flyter med strömmen.
Men den här bloggen är liksom Linas barn - älskat om dock virtuellt. Det har uppstått en form av symbios (ja, även denna länk går till Wikipedia, för jag är omtänksam). En navelsträng av ettor och nollor dem emellan. När bloggen lider, lider Lina. Och bloggen lider när den inte får uppmärksamhet. På samma sätt som ett barn, behöver den närhet:
"(...) barn behöver massor av tröstande närhet. En del föräldrar tror att de kommer att skämma bort bebisen genom att bära den för mycket, men under livets början är det omöjligt att skämma bort med närhet."
Detta går även att tillämpa på bloggen. Ni förstår säkert metaforen (jag försöker bara vara snäll! Det är faktiskt inte alla som vet vad en metafor är för något. Om du är en av de som inte vet: nu slipper du fråga. Wikipedia är din vän!).
Hur som helst så höll Lina i en kortkurs i bloggandets ädla konst i filmsalen efter vår fantastiska forumtid i onsdags. Där gavs denna uppgift: att posta ett YouTube-klipp med sin favoritjullåt. Och alla har varit duktiga och gjort som de skulle. Helt fantastiskt; jag hade inte så stor tilltro till att ettorna faktiskt skulle få tummen ur och göra det. Men ibland blir även den hälsosamma skeptikern överbevisad,... trots att jag måste mena på att jag oftast har rätt i min skepticism (den här gången länkar jag inte... ni vet vart ni skall!).
Här är min favoritjullåt! Den är finstämd, det är skönsång och mysiga julstämningsbilder till. Så vrid upp högtalarna, luta er tillbaka, ät en lussekatt, ta en sup glögg... och lyssna och njut.
Känsliga personer och julenärenhelighögtidochingetmanskämtarmednuklärviMussePigg-granenochlyssnarpåCarolaochPeterJöback-entusiaster varnas.
Ps. Fuck you Jonna K. Du snodde min egentliga favoritjullåt.
