Kära kamrater!
Det är med stor glädje och lättnad jag noterar att det är knappt ett dygn kvar tills jag påbörjar min resa tillbaka till Ön. Lyckan sprider sig bubblande som kolsyra genom min kropp. Snart är jag där! Hemma! För det känns som hemma. Med skolan, med er, med musiken. För första gången i mitt liv känner jag att jag verkligen har någonting att längta till. Mycket av det är er förtjänst. Tack! Ni är fantastiska.
Jag är sjukt taggad inför nästa vecka. Det känns mycket nervöst att agera ljudtekniker, men med lite tur kanske jag kan få vara muppen som springer omkring kring scenen och viftar med armarna för att signalera volymreglering på medhörning etcetera? Jag tror inte att jag är riktigt redo för att vara Big Boss framför spakar, knappar och reglage än. Förhoppningsvis kommer det självförtroendet att dyka upp any time soon. Jag väntar ivrigt. Det är nästan så att det spritter i mig vid tanken.
Dagens musiktips är Ray LaMontagne. Han är en mycket kompetent musiker. Just nu snurrar hans låt Jolene i iPoden nästan mer än jag vill erkänna (det känns lite pinsamt att snöa in så fullständigt, liksom). Om ni inte har hört honom tidigare är det dags att sondera YouTube! Han har för övrigt gjort en mycket fin duett (kallad Duet, passande nog) med Rachael Yamagata, en annan fantastisk musiker som även hon förgyllt mitt sportlov. Här sänder jag ett extra litet tack till Emelie, som presenterade mig för henne. Tack, Emelie!
Paul vare med er goda kristna!
