Idag har vi haft en privat spelning för folkhögskolan med en ensemble från ettorna och åk två. Det var väldigt kul och framförallt att rigga upp i mitten av Ella-huset. Det blev väldigt mysigt och mer en klubbkänsla.
Visar inlägg med etikett spelning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett spelning. Visa alla inlägg
måndag 19 december 2011
torsdag 24 februari 2011
I bilen
Såhär gick det till igår!!
Spelningen gick sjukt bra både igår i Slite och idag, Klintehamn. Vi är jättenöjda och glada! Imorgon går vi på lov med lyckan i hjärtat.
tisdag 7 december 2010
SHEEP SOUND N' ROB, LET'S GO!
Ikväll spelar vi Sheep Sound (Ella 1:orna) och Rob, let's go på Fenix i Visby. Kom och kolla, kl. 19.00.
Sheep Sound spelar 60-70 tals musik. Bland annat Roling Stones, Joan Jett och Donna Summer.
Vi kommer också att lira på folkhögskolan torsdag 9/12 kl.12.40 och fotogalleriet fredag 10/12 kl. 18.00
KOM KOM!!!
/Sophie, Amanda och Sofia
Sheep Sound spelar 60-70 tals musik. Bland annat Roling Stones, Joan Jett och Donna Summer.
Vi kommer också att lira på folkhögskolan torsdag 9/12 kl.12.40 och fotogalleriet fredag 10/12 kl. 18.00
KOM KOM!!!
/Sophie, Amanda och Sofia
måndag 23 november 2009
Tjejbandet vs. killbandet
Det är något särskilt med att spela i ett band. Och komma ut och spela sina egenkomponerade låtar. Det blir en sorts oförklarlig energi så fort man ställer sig på scenen och ser ut över publiken, man står på en plattform, bara lite högre upp i höjd, men det är ändå märkbart. Man lever verkligen. Har ni aldrig upplevt det kan jag nog heller inte förklara det för er - det är helt enkelt någonting man måste göra för att förstå.
Det är därför som man blir så nedslagen när man känner att man inte tas riktigt på allvar. Och inte på grund av att man inte har talangen, utstrålningen, låtarna, soundet - utan för att man saknar cojones. Man är tjej, helt enkelt. Och då är det tyvärr så att när man går upp på den där scenen och hänger på sig sitt instrument, så är man inte i första hand musiker - man är i första hand tjej. Vi var ett tjejband på Effes. Musiken blir sekundär i sammanhanget, eftersom man råkar ha bröst.
Det gör mig arg att det fortfarande fungerar så. Att man måste kämpa och bli femtioelva gånger bättre på vad man gör för att få någon som helst respekt. Och jag vet att det andra bandet och arrangören inte tänkte i de banorna när de påade oss som "tjejbandet" och "rockbrudarna", det fanns inget som helst ont uppsåt där. Men det är precis sådana mossiga uttryck som skapar en klyfta mellan oss och manliga musiker. För ingen skulle någonsin få för sig att påa ett band renons på kvinnliga medlemmar som "killband". De är helt enkelt ett band. Varken mer eller mindre. På samma sätt som herrfotboll bara är fotboll och herrishockey bara är ishockey.
Ändå var det precis det vi gjorde igår. "Vi vill tacka killbandet för ett grymt set. För de rockar. Verkligen." Och vi menade vartenda ord. De rockade. Verkligen. Det gjorde vi också. Skillnaden är bara att vi har någonting att bevisa, eller kanske motbevisa, när vi går upp på scen. Det tas aldrig för givet att vi kommer att prestera lika bra som våra manliga motparter, snarare antas motsatsen.
Det jag hoppas på - tanken och utopin som håller mig från att sjunka ned i total bitterhet och förtvivlan - är att vi kommer förbi detta snart. Att vi blir könsneutrala i vårt sätt att se på människor, att vi kan bortse ifrån tuttar och pung när vi kategoriserar dem.
Lotta, Lise och Maria - ni är mina lärare. Jag skulle aldrig få för mig att kalla er lärarinnor.
Och så enkelt är det.
Det är därför som man blir så nedslagen när man känner att man inte tas riktigt på allvar. Och inte på grund av att man inte har talangen, utstrålningen, låtarna, soundet - utan för att man saknar cojones. Man är tjej, helt enkelt. Och då är det tyvärr så att när man går upp på den där scenen och hänger på sig sitt instrument, så är man inte i första hand musiker - man är i första hand tjej. Vi var ett tjejband på Effes. Musiken blir sekundär i sammanhanget, eftersom man råkar ha bröst.
Det gör mig arg att det fortfarande fungerar så. Att man måste kämpa och bli femtioelva gånger bättre på vad man gör för att få någon som helst respekt. Och jag vet att det andra bandet och arrangören inte tänkte i de banorna när de påade oss som "tjejbandet" och "rockbrudarna", det fanns inget som helst ont uppsåt där. Men det är precis sådana mossiga uttryck som skapar en klyfta mellan oss och manliga musiker. För ingen skulle någonsin få för sig att påa ett band renons på kvinnliga medlemmar som "killband". De är helt enkelt ett band. Varken mer eller mindre. På samma sätt som herrfotboll bara är fotboll och herrishockey bara är ishockey.
Ändå var det precis det vi gjorde igår. "Vi vill tacka killbandet för ett grymt set. För de rockar. Verkligen." Och vi menade vartenda ord. De rockade. Verkligen. Det gjorde vi också. Skillnaden är bara att vi har någonting att bevisa, eller kanske motbevisa, när vi går upp på scen. Det tas aldrig för givet att vi kommer att prestera lika bra som våra manliga motparter, snarare antas motsatsen.
Det jag hoppas på - tanken och utopin som håller mig från att sjunka ned i total bitterhet och förtvivlan - är att vi kommer förbi detta snart. Att vi blir könsneutrala i vårt sätt att se på människor, att vi kan bortse ifrån tuttar och pung när vi kategoriserar dem.
Lotta, Lise och Maria - ni är mina lärare. Jag skulle aldrig få för mig att kalla er lärarinnor.
Och så enkelt är det.
söndag 22 november 2009
Spelningen
The#9's hade alltså spelning på Effes i lördags.
Spelningen gick otroligt bra och det riktigt kliar i fingrarna på mig att komma ut och spela igen.
Samma kväll spelade även Slim Pim and the Bullets som är ett bluesband med gotländska musiker.
Det kom mycket folk på spelningen, som mest var där ca 140 pers, vilket är mer än vi nånsin spelat för.
Här följer lite bilder som togs under dagen och kvällen.
Alla bilder på bandet på scenen är tagna av Albin Eriksson
Resten är fotade av moí =)
Jonna gillade veganmaten Effes bjöd på. (Det gjorde resten av bandet också)
Jonna springer omkring och slår på det mesta som kommer i hennes närhet.
En bild tagen (backstage) preciiiis innan det är dags att entra scenen.
Jonna, Emelie, Lina, Liv och Jenny
Liv sjunger så fint
Jenny spelar gitarr
Jonna spelar trummor och hade ganska så festlig belysning
Jag och Liv sjunger Infection
Liv råkar dra ur sladden på mikrofonen men styr upp det på ett snyggt sätt (Y)
Jag och Jonna
Notera även hur blank gitarren är. Hade putsat den dagen till ära. =)
The #9's gjorde succe kan man väl säga?
Låtarna vi körde var:
Should I Stay Or Should I Go
Ain't That Right
Standing in the way of Control
Infection
Rabbitboy
Biggest Obsession
My Gun
Bones of you
Jättekul att det kom så mycket folk från skolan och hjälpte oss att rocka. Det kändes tryggt att ha en fanbase ståendes framför scenen =)
Tack så mycket, det betyder mycket för oss att ni kommer och kollar!
/Lina med The #9's
Spelningen gick otroligt bra och det riktigt kliar i fingrarna på mig att komma ut och spela igen.
Samma kväll spelade även Slim Pim and the Bullets som är ett bluesband med gotländska musiker.
Det kom mycket folk på spelningen, som mest var där ca 140 pers, vilket är mer än vi nånsin spelat för.
Här följer lite bilder som togs under dagen och kvällen.
Alla bilder på bandet på scenen är tagna av Albin Eriksson
Resten är fotade av moí =)
Jonna gillade veganmaten Effes bjöd på. (Det gjorde resten av bandet också)
Jonna springer omkring och slår på det mesta som kommer i hennes närhet.
En bild tagen (backstage) preciiiis innan det är dags att entra scenen.
Jonna, Emelie, Lina, Liv och Jenny
Liv sjunger så fint
Jenny spelar gitarr
Jonna spelar trummor och hade ganska så festlig belysning
Jag och Liv sjunger Infection
Liv råkar dra ur sladden på mikrofonen men styr upp det på ett snyggt sätt (Y)
Jag och Jonna
Notera även hur blank gitarren är. Hade putsat den dagen till ära. =)
The #9's gjorde succe kan man väl säga?
Låtarna vi körde var:
Should I Stay Or Should I Go
Ain't That Right
Standing in the way of Control
Infection
Rabbitboy
Biggest Obsession
My Gun
Bones of you
Jättekul att det kom så mycket folk från skolan och hjälpte oss att rocka. Det kändes tryggt att ha en fanbase ståendes framför scenen =)
Tack så mycket, det betyder mycket för oss att ni kommer och kollar!
/Lina med The #9's
torsdag 19 november 2009
Niorna på FS
Klicka, förstora och se humorn!
Japp, det kommer bli en duell utan dess like när Liv Oschlag möter Slim Pim's sångare.
... eller?
Ja?
Nej?
Kanske?
Mycket rolig formulering, eftersom det låter som att vi skall köra någonting ihop med bluesbandet, vilket vi absolut inte skall. Vad jag vet, i alla fall.
... eller?
Imorgon kommer vi att bränna singlar, som kommer att släppas till försäljning på lördag. De kommer att innehålla My Gun samt Infection som bonusspår. Imorgon kommer vi också att styra omslag/inlaga, labels och klippa till allting på ett snyggt sätt. Och som vi kommer att tjäna på detta!!!
... eller?
Ps. Vi gillar vårt nya epitet: pop/punk-band!
söndag 11 oktober 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)